Logotyp

”Jag känner mig inte riktigt hemma någonstans”

Om du ständigt är på resa, vet du vad det betyder att komma hem. När du ställer din väska innanför dörren där hemma, då möts du av en särskild känsla. Dofterna hemma är svårslagna, även om det kan finnas behov av att vädra ur instängdheten så är det något speciellt att komma hem. Efter ett antal dagar på resa med främmande kultur. Möten med nya människor och olika intryck så är det skönt att komma hem.

– Kommer ni hem snart? sa min mamma när hon levde. När en ung vuxen människa skall hälsa på hos sina föräldrar är det att komma hem. Känslan av glädje kan vara obeskrivlig för en förälder när ens barn kommer hem. Lika skönt kan det vara har jag nu förstått när de efter några dagar åker hem till sitt. Någon har sagt att det för övrigt är lagom med tre dagar i någon annans hus. Sedan kan det bli för mycket.

När man blir äldre så blir hemmet på sitt sätt än mer viktigt. Jagandet efter uppdrag, alla arbeten och resandet i sig kan trötta. Att alltid vara till för och göra skillnad för någon annan har sitt pris. Det är en egen resa, att vara borta från sig själv. Att ständigt vara på väg till någon annan eller något annat.

Den stora resan denna sommaren är trots planerad resa till Italien, att komma hem. Vår familj har möjligheten att resa. Även om vi möter ny kultur och upplever allt vad det innebär i vårt favoritland efter Sverige; Italien så är fokus på att komma hem.

Kanske inte bara fysiskt, men att komma hem till mig själv rent mänskligt, själsligt och andligen. Att ställa ned väskan med all smutstvätt och landa.

Jag längtar redan hem. Till mig själv. Till lugn och ro. Att inte vara till för någon annan för en stund. Att inte, trots meningen i att hjälpa och bidra behöva göra en massa.

Var inte rädd att komma hem
När du inte lever genom andra eller vad andra skall tycka och tänka så kanske du kommit hem. Hem till rötterna, där allting en gång började. I all enkelhet så är det skönast. Att känna sig älskad, uppskattad för den jag är mer än det jag gör.

Jag minns en gång när jag och min barndomskompis Marcus gjort dumma saker som mamma fått reda på. Jag var rädd att komma hem. Att möta frågorna om det vi gjort stämde och framförallt var jag rädd för konsekvenserna.

Vad du än gjort eller borde gjort. Att komma hem den här sommaren är inte och behöver inte vara kopplat till rädsla. Var inte rädd att komma hem. Att möta sanningen. Men sanning utan kärlek kan vara hård. Vad jag vet är kärleken hemma större.

Våga möta dina känslor i stillhet och tystnad. Våga stänga av. Ja du har helt rätt ”det du skriver, är inte det till dig själv?”. Kämpar med detta så kanske kan jag just hjälpa dig för att jag säger som det är. Vill hem nu, till mig själv, få ny energi, nytt hopp och fylla på min tro. Inte bara på mig själv utan på det jag har fått som en gåva i mitt liv. Se vad som finns i mina närmaste.

Våga möta de tankar och känslor du har, om du tappat tron på dig själv och känner dig hemlös. Om du inte känt dig hemma någonstans.

Stanna upp och var öppen, för efter några dagar så känner du dig hemma igen.

Magnus