Det är lättare när man är fler i uppförsbacken

”Usch nu kommer den där jobbiga backen” pustade jag ut vid botten på Elmiafältet, Jönköping. Att det var just jag som sa det var troligen inte det bästa som kommit ut ur munnen. Som fyscoach borde jag varit tyst, kämpat mig uppför och agerat som en förebild för mina adepter i HV71. Tidpunkten var tidigt 2000.

En av spelarna jag var tränare för; Niklas Brännström (pappa till bl.a. Isak och Erik) sa till mig; ”Men Magnus, varför tänker du sådär, då får du ju uppleva backen två gånger?” Orden träffade mig, för mig blev det en läxa och erfarenhet som hjälpt mig många gånger i livets backar. Hur tänker jag och hur pratar jag när jag möter jobbiga situationer?

Det är trots allt så att om vi tränar fysiskt, jobbar med uppgifter som emellanåt är som stora tuffa backar eller vad vi i stort sett än gör så är det bevisat att det går. Eller förresten läs; upplevs vara lättare om man är två eller flera.

Schnall (2008) gjorde försök med människor som fick skatta hur jobbig just en backe upplevdes vara då de var själva och skulle ta sig upp för den jämfört med om de var med en vän. I det senare med vännen upplevdes den mindre brant och jobbig än när man var ensam. Vid försöket utökade man även till att ta med en mer neutral person och där blev resultatet att den upplevdes mindre jobbig än när man var ensam. Detta visar att det blir mindre jobbigt att möta livets motgång när andra är med dig än om du är själv.

Så jobbar vi som ledare och spelare i HV71, vi delar både framgång och motgång. Vi pratar, är arga och besvikna tillsammans. Vi bearbetar, reser oss upp och så pushar vi varandra. Allt för att orka och vinna nästa match.

Känner du igen dig?

Förmodligen har du liknande erfarenheter av din arbetsplats, skola, familj eller ditt personliga liv. Livet blir mindre jobbigt om man har någon att dela utmaningarna med. Någon som vid sidan kan dela, pusha och få mig framåt. Backen upplevs då mindre jobbig. När det går lättare och framgångar följer är det härligt att få dela glädjen, den sägs ju vara ”dubbel glädje.”

Jag skrev nyligen till en av mina adepter; ”du har fina vänner för att du själv är en”.

Om du vill ha hjälp i backarna så får du bjuda till lite och själv bli och vara en vän och/eller en bra medarbetare till andra. Den som ger hen får. Inget skall tas för givet, inte ens vänskap. Men det finaste man kan ha när livets backe känns svår är vänner, de som både kan säga sanningen till mig, som kan pusha, bära och lyfta mig mot högre höjder. T.om när jag inte ens förtjänar det.

Nu tar vi nästa backe, går det uppför så kommer det snart att gå lättare när det vänder och blir utför.

Magnus